Mental laddning.
Köpte Diesel hans första grisöra idag, hujeda mig så glad han blev. Till en början såg det ut som om han avr lite osäker på om örat verkligen var till HONOM, och när han insåg det så var det han o örat för evigt. Eller iallafall tills de landade i hans lilla mysmage.
Håhå nu har Broder D kommit o det är fullt ös......vi får skrivas senare !!
Peppar, peppar ta i trä !!
Kom på inkallningarna fast han hade näsan i backen, när kopplet åkte på en kort stund så drog han inte det minsta. Han var verkligen jätte duktig pojken min.
Så nu ska jag suga på den karamellen en stund, för jag vet att nästa prommis kan det vara helt tvärtom. Det är väl det som är spänningen och utmaningen med att vara hundägare.
PDOL sammanfattningen får jag återkomma med, nu ska jag hoppa i soffan o mysa.
Hare !!
Förlorad framtid.
Vad ska jag nu göra av livet ??
Åh så typiskt, jag som hade allt planerat, jag skulle ju bli rik på detta.....men ikket.
http://konsumbloggen.com
Nu ska jag gå och deppa lite.
The end.
PDOL är slut, de är i full färd med att riva stora scenen och det enda som påminner en om att det har varit fullt ös i stan är några fulla ungdommar i buskarna och glasplitter så långt ögat når.
Om man ska summera helgen, så har den varit bra, bättre än jag trodde, men ändå jag börjar allvarlig bli för gammal för sånt hära. Iallafall tre dagars, en räcker nog :0)
Hm har inte riktigt tid med det här nu, vi får fortsätta senare !!
Det är hit man kommer när man kommer hem.
Igår vände det.
En magisk stund, några få minuter fick mig i festivalstämmning. Tusen tack Euskefeurat. "Det är hit man kommer när man kommer hem" gav mig rysningar, känslor av välbehag och jag log för mig själv o tittade upp mot himlen. Det är verkligen hit man kommer när man kommer hem.
När alla sedan drog ut i natten så kände jag att med några energikickar så kommer även detta PDOL att gå till historien som ett av de bästa !!
Så nu ska jag ut o PDOLa mig igen !!
Det är hit man kommer när man kommer hem......lalalalallalalalalallalalallaaaaaaaaaaaaaaaaaa !!
AS(W??)
I smyg läser jag en annan flickas blogg. Så har jag gjort i många år. Jag har så mkt att lära av denna flickan, jag önskar jag kunde skriva till henne. Det kan jag inte. För många herrans år sedan var jag en olycklig, desperat flicka, och det gick ut över henne. Allt som inte var hennes fel, skyllde jag på henne.
Till DIG, jag hoppas du vet vem du är. För modligen läser du inte denna bloggen, men jag önskar att du gjorde det. Så du kunde få veta hur mkt jag ångrar mitt beteende. Jag vill be dig om ursäkt. Jag vill att du ska veta att jag var rädd för dig. Du var allt jag ville vara, du hade allt jag ville ha. Och den enda som jag ville ha, han ville ha dig, fast han nöjde sig med mig för att du var inte ledig på något plan. Jag ville så gärna hata någon men jag kunde inte hata den jag trodde mig älska då (så lite jag visste om kärlek då) Så jag vände allt mot dig. Jag hoppas bara att du inte tog åt dig av mina blickar, jag hoppas du var så stark som du verkar. Jag är så ledsen. Önskar jag kunde säga detta till dig direkt, men jag är rädd att du ska skratta åt mig bakom min rygg, precis som jag var rädd att det var det du gjorde för alla dessa år sedan. Jag skäms över min egen svaghet, mitt patetiska beteende. Allt jag egentligen ville var att bli din vän, för du var allt jag ville vara. Än idag beundrar jag dig, du verkar vara en första klassens hundägare, och jag önskar jag kunde fråga dig om råd. För de är som du är mot dina hundar, det är så jag vill vara mot min Diesel. Jag vill så gärna göra rätt mot honom.
Jag hoppas att du kan acceptera min ursäkt. Jag ville aldrig vara elak mot dig. Jag ville vara din vän.
En liten tår söker sig nedför min kind, löjligt efter alla dessa år. Men att skriva detta tar fram alla de hopplösa känslorna jag kände då. Jag visste jag var chanslös mot dig, jag visste du hade alla på din sida, jag visste du aldrig skullle bli min vän. De åren, eller var de månader, de var då jag började min resa mot botten. det gör ont att minnas, men jag minns det som om de vore igår. Knuten i magen, undran vart han var, om han var hos dig, hur jag försökte se om ni skrattade åt mig när jag inte skulle se. Jag var inte längre Jenny, jag var en skugga av mitt forna jag. Ångesten trycker återigen emot mitt bröst, och jag känner mig väldigt väldigt liten igen.
Obetydlig.
Detta skulle dock inte handla om mig. Detta är mitt försök att förklara varför jag var som jag var, och för första gången säga det som jag borde ha sagt för länge sedan.
Förlåt.
Ett av de läskigaste ögonblicken var när jag insåg att jag inte alls hatade dig (för jag ville verkligen hata dig.) Då insåg jag att de var inte ditt fel (jag ville att de skulle vara ditt fel) det var någon annans. Innerst inne visste jag nog hela tiden men att se sanningen i vitögat gjorde ont. Samtidigt var det, det bästa som kunde hända mig, få honom ur mitt liv och äntligen börja bearbeta allt.
Så hära flera år efter allt, önskar jag att jag hade handlat annorlunda. Det som har hänt har dock hänt.
Hoppas du lever ett bra liv och mår bra, jag hoppas du lever livet till de fullaste. Önskar dig lycka till i framtida utställningar, och annat vovvestuff.
Nu ska jag ta min äslkade vovve ut i det sköna, tänka lite på det som var.
Kramar till er, framför allt till dig ASW.
Coopan.
Alla smarta saker jag hade tänkt skriva här ikväll lyckades på ngt sätt att försvinna, huvudet är helt tomt. Tommare än vanligt faktiskt. SÅ jag tror att jag går ut med Disse en sväng o möter Robban då han kommer hem cyklandes. Kanske en liten biltur ??!! :oD
I´m talking to you.
Att skriva blogg är för mig som att prata för mig själv. På ett tystare och mer icke crazy-in-the-head way. Jag tror de är bra terapi, jag får "prata" med mig själv , resonera, fundera igen saker och ting och grannarna slipper undra och ev. ringa psyket. It´s a win win situation !!
Jag pratade nyss med en av mina finaste vänner. Det var faktiskt lite små jobbigt, jag fick bita mig i läppen för att inte börja storböla i örat på henne. Hon säger att hon mår bra nu, men jag är fortfarande orolig, så himla rädd. Jag vill bara att hon ska må bra, för hon förtjänar verkligen det bästa alla kategorier. Jag är rädd för att hon ska må dåligt, rädd för att hon inte ska veta att jag finns här för henne, rädd att hon ska tro att jag inte bryr mig. Det gör jag, tänker ständigt på dem, men vill inte ringa o störa, rädd att säga något dumt, rädd att börja gråta. För det är det sista hon behöver, en rädd, orolig, bölande kompis.
Så jag gråter här hemma istället, det är Rob som får torka mina tårar.
Jag är så lyckligt lottad som har honom, det är jag verkligen !!
Han slutar förresten snart, då ska vi åka o hämta Theodor, våran fina nya bil. Sen ska vi åka runt, kan köpa en macka eller en glass och för en gångs skull ska jag försöka glömma bort att varje meter vi tar, varje sekund som vi kör, förstör vi våran natur, våran egen jord där vi ska leva. Att vi helt enkelt dödar oss själva.
Jag är ett miljöfreak, det kommer jag inte ifrån. Jag är så stolt över hur lätt Robban har anpassat sig, och verkligen försöker han med. Han har slutat kasta tuggummin på backen (fåglar, hundar,barn osv kan ju få dem i halsen o kvävas, sen förmultnar de aldrig.) han stänger av datorn, TV osv när han inte använder dem, lampor står inte på i onödan. Han källsorterar med mig, och utan krångel och gnäll så tar han om komposten de gånger den har fått "komposteraS" för länge i behållaren. Han går med på att köpa miljömärkt, kravmärkt och ekologiskt. Han lyssnar i oändlighet på mina ångestfyllda tankar om världen, dess djur och våran undergång. Vi pantar alla våra burkar, lämnar igen batterier och borstar inte tänderna med vattnet rinnande (helt otroligt att folk gör det !!) Han r min klippa.
Trots allt vi gör känns det som om vi borde kunnat göra mera !! Hade helst velat ha en flexifuel, eller en etanolbil. Men utbudet här uppe är värdelöst och den enda "miljöbilen" vi hittade kostade skjortan, och trots att vi har en rba stabil ekonomi med pengar sparade så har även vi en gräns.......tyvärr.
Nästa investering blir nog lågenergilampor till hela lägenheten så det så.
Min hund har haft damp, jag tycker inte om att måsta vara arg på honom, speciellt inte när han ser på mig med sina men-matte-hur-kan-du-var-arg-på-mig-ögon ??!! *suck* Nåja Maria säger att vi måste vara lite hårdare nu för att få fina vovvar sen. Jag litar på henne, det brukar jag alltid göra.
Äschan päschan nu har jag snackat klart för mig själv för denna gång. Återkommer säkert snart, då det verkar som om min hjärna inte har någon off-knapp.
*PÖSS*
Soffan Jocke ??
På tal om min bok, har just läst ut en till och slutet är jag gode så irri på. Korta drag så slutar det med att en kille blir erbjuden att ta över en hund från en tjej, detta pga att hunden är aggro mot barn. Eftersom de just fått en liten parvel (tjejen alltså) så kan hon ju såklart inte behålla hunden, så hon frågar alltså killen. Det visar sig dock att han inom en kort framtid ska få barn även han (alltså killen tjej ska få barn, inte han knäppskallar!!) DEt hela slutar med att alla är glada o lyckliga över den nya bebisen som ska komma.......men HALLÅ vad händer med den stackars hunden ??!! Han blir säkert avlivad, men vekm bryr sig om det......de ska ju komma en liten bebis.....*mutter*
Jag är säkert den enda som reagerar på detta sockersöta slut som jag gör, men jag har alltid varit sådan. tagit djurens sida för människans. Minns när vi läste om ngt krig, minns inte vilket men jag minns att de var kallt för alla soldater och deras hästar frös ihjäl. Jag kom hem helt förtvivlad till mamma den dagen, och när hon frågde vad det var som var fel, hade jag svarat henne att jag tyckte det var grymt o orättvist mot hästarna att de fick frysa ihjäl den dära dagen.....för de hade minsann inte valt att vara där !!
Nu som lite mera vuxen kan jag kanske se på det hela med en gnutta förstånd, soldaterna ville nog inte heller vara där. Men jag minns episoden som igår och jag har fortfarande mycket mera till övers för djur än människor.
På jobbet är det som om tiden stått stilla, man kommer fort tillbaka i samma gamla lunk. Trist är att Jocke bara har tre veckor kvar hos oss, sedan ska han lämna oss för nya äventyr. Jag måste erkänna att de känns intee bra alls. Jocke är en av de människor som jag tycker bäst om och framförallt så hyser jag en enorm respekt för honom. Han är även en av de människor som man kan prata med på jobbet, om man känner sig lite down och dyster. Sen att han är en av de roligaste människorna jag vet, tja det bidrar en del det också. Jag förstår varför han far, jag tycker verkligen han förtjänar det, men det betyder dock inte att jag måste gilla det !! SÅ DET SÅ !!
Nä nu blev de tung stämning här känner jag......rolig sak......rolig sak......ja just ja, allt är klappat o klart och vi ska hämta Theo (den nya bilen) i morgon !! Ska bli riktigt kuligt :0)
Nä nu börjar jag bli lite rastlös, men voven sover som en stock så honom har jag inte hjärta att väcka. Han ska förresten kanske få följa med Wilson och bada ikväll. Jag har ju egentligen fotbollsträning ikväll, men eftersom de onda i tån inte har gett med sig, har jag tagit de mogna beslutet att jag vilar denna gången så får vi se.
Funderat på att pynta bloggen med lite bilder på ditt o datt. Idag får de bli en bild på DIsse. en trött liten kille.
Så tackar vi för oss !!
Tomt.
Ewdin var hur söt som helst, helt underbar. Man är så rädd att röra sig, ja man törs knappt andas när man håller honom, han se så liten o skör ut. Otroligt och väldigt konstigt att han har funnits i Marias mage alla dessa månader, och som vi har väntat. Ska bli kul att se honom växa upp, upptäcka alla saker som finns här i världen, och framförallt att få skämma bort honom o Alex ;0)
Idag sken ju oxå solen för första gången på ett halvt sekel eller ngt. Skönt att äntligen få använda några av de plagg som har inhandlats för denna sommaren.
Nä tjosan i trosan, nu måste ja göra mig lite mera klar. Maria Bä kommer hit o vi ska ha en girls night out !! Jag lovar att den inte ska sluta med Jenny skrattandes som en fiskmås, eller jag ska iallafall försöka !!
Hoho måste bara få berätta om den sköna träningsvärken som smugit sig till insida lår och utsida mage.....nice :0)
Hare gött alla !!
Vojvojvoj !!
Vad som har hänt sen sist är att Diesel o Dexters far har blivit Svensk Utsällningschampion !! Det var en kall och renging söndag, men det var så himla kul att se Elisabeths min när hon (ok Eskil då.)blev bästa hanne och fick certet, obetalbar !! Känns kul att vi fick vara där och peppa henne och sedan dela glädjen med dem.
Sista semesterveckan har gått i ett ruskigt tempo, om om bara några fjuttiga timmar så är årets semester slut och det är ett år tills nästa gång. Känns inte kul för fem öre, och jag undrar hur jag ska orken att räcka till. :S
Disse har varit ute på sin första skogsprommenad under veckan, och den gick faktiskt kolckrent. Han kollade hela tiden vart vi var och sprang inte iväg en enda gång. Däremot är det någon idiot som slängt en älgkadaver i skogen !! hur kan man få göra så, det är inte bara äckligt att som hundägare finna sin hund bland en massa ben, det är dessutom att inte ta sitt ansvar som jägare !! *morr*
Hm vad mer har hänt.......jojojojoooooooo Jenny Maria Pettersson har spelat sina TVÅ FÖRSTA FOTBOLLSMATCHER (!!) på fem år !! Att jag sedan sög och vi förlorade båda, spelar inte så stor roll. Jag är lycklig i själen och det känns bra. Skrapsåren på knät och den skadade tån är bara bonus !! ;0)
Den största saken som hänt i vekcan är väl att vi förmodligen blir ägare till en Volvo V70, vem had ekunnat tänka sig det. Läskigt många vuxenpoäng, och jag har haft lite andnöd. jag är inte redo att lämna tonårslivet riktigt ännu. Får väl kompensera bilen med pippilotter eller en hel del supande......hm får nog tänka på det dära lite mera sen. Nu ska vi åka ut o träffa den mest nybakade bebisen i vårat sällskap, lilla Edwin.
Ops nu kom visst Robban hem, och med sig hade han ett litet bilkontrakt......så det är nog bäst att jag går o försöker förstå vad som just har hänt !!
Ha en bra fredagen den 13:e allihop !!
En liiiiiiiiiiiiiiiten sak till bara.
Typsikt människan, aldrig nöjd.
Carpe Diem.
Så jag tänkte att 070707 skulle bli det datumet då jag tog steget. Det ska visst vara ett datum fyllt med lycka och förhoppningar. Och just nu känns det så.
Jag låg nyss i en av våran snygga och framförallt sköna soffor. Tända ljus fanns runt omkring mig, ett fönster stod öppet så jag kunde höra regnet utanför. Jag låg där under en filt och läste en bok, och för första gången på mkt länge kände jag mig lugn. Sedan såg jag mig omkring, på golvet låg Diesel min alldeles egna (och Robbans) vovve, han sov upp och ner som vanligt. Ett leende smög sig över mina läppar och jag tittade mot den andra soffan, där låg min underbara sambo och läste. Då insåg jag hur lyckligt lottad jag är, jag har den bästa sambon man kan önska sig, massor med underbara vänner, den BÄSTA familjen man någonsin kan få. De har alltid stötat mig och jag är dem evigt tacksamma !! Jag har äntligen fått börja spela fotboll igen, och idag den 7/7- 07 har min vackra vän Maria fått en liten Edwin !!
Så just ikväll är jag lycklig, tacksam och fylld med ett stort lugn.
Tyckte att det var ett bra sätt att påbörja mitt bloggande med.
Tårarna som faller nu är fina tårar, de är lyckliga tårar.
Tänk om tårar alltid kunde vara det.
Så på återseende bloggen !!
//J.P.
