När jag skriver här, så skriver jag vad jag känner. jag skriver inte för att samma pluspoäng, för att få medlidande, för att göra någon arg, för att framstå som bäst.
Jag skriver för att jag behöver det. Det är som terapi för mig, får ur mig en massa tankar och funderingar. Ibland blir det lite för personligt och då måste jag censurera. Det är så lätt att glömma att folk (nån iallafall.) läser det jag skriver. Att det faktiskt ligger ute på internet. För mig är det en sorts dagbok.
Att läsa andras bloggar och skriva kommentarer är mitt sätt att hålla kontakt, jag hatar att ringa och dra mig väldigt för att göra detta. Så det är mitt sätt att nå ut till er som jag tycker om men inte klarar av att ringa till.
Så skriver jag att jag har ont i hälen, är det inte för att ni ska tycka synd om mig. Jag behöver gnälla av mig.
Skriver jag att Edwin är den sötaste bebisen jag sett, är det inte för att smöra för Li. Jag tycker det.
Skriver jag att jag är lycklig för att Maria o Jonas skaffade Dexter, så är det inte för att få dem att känna sig bra. Jag hade inte klarat det utan dem.
Skriver jag att kunder är tröga, är det inte för att vara elak. Det är för att jag tycker att de är tröga, punkt.
Skriver jag att jag är avis på någons förmåga att tex träna sin hund, hantera en flock. Så är det inte för att jag nedvärderar mig själv, jag ser upp till dessa människor och sätter upp ett mål att jag ska bli åteminstone hälften så duktig.
Skriver jag att Johanna är ett inredningsgeni, så är det inte för att fjäska. Det är för att jag anser att hon är det, och ser det som en inspiritationskälla att suga åt mig lite.

Så vad jag menar är att jag skriver det jag känner. Utan baktankar och "read between the lines."
Om jag någongång sårat någon, gjort någon förbannad, så var det inte min mening och jag ber så hemskt mkt om Burträsk.

Jag är jag, varken mer eller mindre !!