Att bara sitta stilla och tänka är riktigt jobbigt.
Är inne på en tredagars kurs inom handels.
Nyttig men jobbigt !!

Kommer just från Munkis.
När jag kramade min mamma för att säga hejdå och att jag älskade henne, så fick jag en knut i magen. Man kan aldrig veta om det är sista gången man får vara i deras famn. Hur ska man komma ihåg den känslan att vara älskad, att vara trygg.
Man vet aldrig när det är sista gången pappa ringer och väcker en, munter som alltid.
Hur snabbt skulle man glömma deras röster, deras dofter, deras ansikten.
Jag kan knappt nu komma ihåg hur  de ser ut, deras röster och jag åkte därifrån bara för några minuter sedan.
Jag insåg att en vacker dag kommer den kroppen jag kramar inte att finnas längre.
Ingen att ringa till om råd, ingen som kommer och fixar saker som är trasiga.
Vem ska fixa mig när jag trasas sönder av deras frånvaro ??
Varje dag är en dag närmare.
Hur kan jag stoppa livet ??
Skräcken fyller mig, förlamar mig.
Det blir svårare att andas och hjärtat slår hårdare.
Jag försöker minnas deras värme i kramarna de gav mig ikväll.
Jag försöker minnas rösterna som sa jag älskar dig.
Jag försöker att inte........