Jag skulle verkligen vilja ha en laptop nu. Så man kan sitta ute på balkongen och surfa runt. en röd, eller tom en rosa bara för att de förmodligen skulle störa en del, och för att du skulle den kännas sådära alldeles min och full av magi.
Jag har gjort bort stadens besvär. Intog en klänning, nya skor och Robbans plånbok. ;0) Hehe till saken hör är att allt ja köpte för hans pengar, ska moder ha, så han kommer få betalt. Bäst att vara tydligen, annars får väl folk för sig att jag skinnar honom eller nåt. !!
Tittade efter ett par chinos, på HM hade de ett par, som även gick att vika upp.....men hm var de inte aningens mörka ??!! Måste fundera en stund.
Var in på Coppan för att köpa Compeed (nya skor) och stod o surrade med Theres en bra stund. Jag har nog inte skrivit det här rakt ut, men jag har äntligen bestämt mig för att göra ett seriöst försök att ta mig ifrån Coop. Visst har jag försökt förr, men jag har aldrig riktigt velat tror ja. Var bekväm i att ha en trygghet. Ja minns tom att när ja var tillsammans med Ante att ja en gång sa, "att på Coop där kan jag jobba resten av mitt liv." OCh just då kändes det verkligen så. Jag trivdes och såg ingen anledning att leta ngt nytt. Men nu har jag kommit fram till (eller de har jag nog vetat ett tag, men de är läskigt att erkänna för sig själv.) att Coop är inte min framtid. Jag känner att jag behöver utvecklas, få utmaningar och jobba med någonting som jag brinner för. Det är dax att kliva ur sin safezone och göra nåt åt saken. Jag känner att jag har blivit lugnare inombords sen jag kom fram till allt hejna dravlet.  Samtidigt hade de varit skönt att som min moster Kerstin, vekligen känna att man har hittat rätt, för då skulle jag slippa leta just nu.  Fast de var ju som Thomas sa, Coop kommer stå kvar i många år till så ;0) Dock undrar ja om min hjärna fungerar fortfarande eller om den bara har en massa PLU-koder och dylikt i sig.
vart ville ja komma....hm ja just ja !! Att sluta på Coop innebär ju oxå att man inte får träffa alla glad och roliga arbetskamrater varje dag längre. Och de känns tråkigt. Nu är de ju upp till mig att ta kontakt på fritiden, och jag är sååååå super dålig på sånt. Alldeles för blyg och feg för att våga ringa upp någon och höra om vi ska hitta på nåt. Det är väl nästa sak jag måste jobba på. Men jag tycker att de räcker med att jag har börjat ringa Ingela och Maria eller ??!! Men jag tycker det är super jobbigt, knyter sig i magen och allt sånt skit.
Vet även att arbetk. är en stor del i att ja har stannat på coopan så himla länge, de och bästa cheferna. Men en ska som Maria sa om mig, när jag var sjukskriven, har etsatt sig fast. Och jag känner att hon har rätt. Så nu är de dax att pröva sina vingar haha.
Till att börja med ska ja se om ja kommer in på nån skola till hösten. Annars får jag jobba vidare, och kanske ta tag i Matte A även fast ja inte vill.
Även om det är läskigt, är de ganska upplyftande att ha ett mål med livet igen. Eller iallafall en början till en väg, till målet.

Nä nu har jag babblat av mig en hel del. Har en massa sidor oppa internet som ja måste glo igenom. Några fick jag av Theres och några av Maria.
Maria är den roligaste när hon ska plugga. Antingen skickar hon mig en massa sidor med hästar som ska granskas och spekuleras om, eller som igår då vi snokade igenom Piteås bloggar och Pixboxare. :0) Alltid lika roligt, och jag skrattade så jag hade magknip igår !! Hon gör verkligen allt för att slippa läsa.  Hehe.

Adjöss o hare !!