Idag satt jag och filosoferade och kom att tänka på när jag och Ingela var på SKK stora internationella utställning, som då var i Bergsviken på fotbollsplanen där.
Åh vad kul det avr att gå runt och kolla på alla hundar, det var en helt ny värld för mig. Av någon anledning så lyckades jag alltid pricka in att gå den dagen som golden inte gick, men det var kul ändå.
Jag minns att jag var eller egentligen är, så impand av att Ingela kunde alla hundraser. Hon behövde bara titta på en hund och sen sa hon "det dära var en fornnordisk gethund med korslagda ben" och jag bara nickade och var helt fascinerad. Detta gör hon än idag.
Förstod inte så mkt av utställningsvärlden egentligen, men åh vad jag älskade att vara där.
Att jag några år senare (ifjol.) själv skulle ställa på den utställningen kändes nog overkligt. Lite av magin över hur allt går till, lite av glamouren har falnat sedan jag själv började med det.
Men än idag tycker jag det är sjukt roligt att åka på en utställning, titta på alla hundar och alla olika människor. Jag kan lika gärna åka dit utan hund som med, men visst är det en tjusning att ställa sin egen.

Tänk, att de små drömmarna man hade som ung, vissa utav dem blir verklighet.