Har farmos filmjölkslimpa i ugnen nu. Jag älskade att komma hem till farmor när hon hade gjort den, skar tjocka skivor och åt med mkt smör och ost. Precis som jag ska göra sen. Min farmor hon har bakat mkt gott i sina dagar, det mesta från egna recpet, eller egentligen har hon bakat från minnet. Problemet är att det är inte så mkt av min kära farmor kvar. Hon hör dåligt, ser dåligt och minns väldigt dåligt. Så att fråga henne om recept är i princip ingen idé, ibland minns hon inte ens att hon har bakat sakerna innan.
Just filmjölkslimpan är en stor favorit, jag kan drömma mig tillbaka till det lilla köket och glasen som man drack ur (har faktiskt fått två st av henne.)
I våras blev jag sugen på att göra limpan så jag bad pappa fråga henne, självklart så kom hon inte ihåg allt så det blev faster Lena som skrv ned receptet, jag såg direkt när jag fick det i handen, att detta var inte rätt. Det är nämligen så att jag fick det av farmor för många, många år sedan då hon fortfarande var min farmor. Det trodde jag dock var borta för alltid.
Så ni kan tänka er hur glad jag blev när jag i en pärm tidigare i veckan hittade orginal receptet !! Jag grinade nästan så glad blev jag !!
=0)

Nu står limpan i ugnen, jag har just ringt och pratat med farmor. Hon blev så glad att höra mig att jag tror hon blev lite rörd.
Jag ska sen sätta mig ned, skära tjocka skivor men mkt smör och ost. Dricka Oboy ur glasen jag fått av henne och bara minnas allt roligt vi gjort ihop.