Rädslor, realistiska eller orealistiska.
Jag pratade med en kär kollega idag om orealistiska rädslor, och hur folk kan skratta åt en. Jag har ju tex min rädsla för uppstoppade djur. Att även om man vet att en rädsla kanske är obefogad, och man hör själv hur knasig man låter, så är man ju faktiskt rädd på riktigt.
Jag VET ju att djuren inte kan göra mig någon skada. Ändå går pulsen upp, jag får panikkänslor, börjar hyperventliera och vill bara fly. Oftast kommer tårarna också.
Varför, det vet jag inte.
Det fick mig att på rullbandet fundera lite. Egentligen är ju inga rädslor särskilt realistiska.
Rädsla för spindlar- speciellt här i Sverige, här finns inga giftiga spindlar. Så vad kan egentligen hända ??
Mot getingar och humlor- hur många humor/getingar har man inte träffat i sina dagar, och hur många av er har blivit stukna/brända ??
Min flygrädsla- tja alla experter säger att jag mer trolig kommer att dö i en bilolycka.
Hästrädsla- jag har hållit på med hästar sen jag var sju år, och ingeting allvarligt har hänt.....ännu. Nu flyger jag väl av och blir förlamad nästa gång, bara för att. Haha.
Rädd för spöken- Hur många har sett ett spöke, är det ens säkert att de finns ??
Åkrädd - Hur många gånger har inte dessa åkt bil med andra utan att det har hänt något.
Mörkrädd- Är världen egentligen såååå mkt farligare när solen gått ner ??
Rädsla är i sig en ganska så orealiskt känsla, vi är rädd för något som förmodligen inte kommer inträffa. Så egentligen är de flesta rädslorna orealistiska. Detta gör dem inte mindre skrämmande eller jobbiga att handskas med. Alla är vi rädd för olika saker, vi reagerar på olika sätt inför olika situationer. Men ingen kan egentligen säga att min rädsla är mer "RÄTT" än din.
Så jag tänker inte längre skämmas för min rädsla för uppstoppade djur. jag tänker bära den med stolthet. Kanske tom göra pins som jag kan ha på väskan, haha.
Vad jag fösöker säga är att jag tycker vi alla har rätt att vara just rädd för det vi tycker är skrämmande. Att man sen kanske kan komma över sin rädsla och kanske själv kan skratta åt den i framtiden. Ja det är väl det som kallas att utvecklas och växa som människa.
Vidriga ting. Om ni visst hur jobbigt det är för mig att titta på denna bilden. Och småfåglar går oftast riktigt bra. Men ser ni vad elaka ögon den har. En riktigt fågel ser inte sådära elak ut. Jag brukar ha det jobbigare med ugglor, (insåg jag nu när jag letade en bild till bloggen.), rovfåglar och de flesta större däggdjur. Möss och liknande brukar gå bra.
Men man undrar ju VARFÖR du måste sätta in bilder på örnar här.....
Intressant ämne. Jag tycks vara en ovanligt orädd person. Jag tror att det beror på att jag är så himla nyfiken. Har alltid tvingat mig att se vad det är och det enda som hjälper med rädslorna är att möta dom. Men jag hade en släng av ormskräck efter att jag trampade på en huggorm. Jag hade stövlar på mig så det var ingen fara - egentligen, men det satt i flera år. Efter många enskilda samtal med mig själv så tror jag att jag skulle klara ett möte med en orm med fattning, men det är ju inte så vanligt här uppe, så än är det inte bevisat. Jag har varit sjukligt rädd för katter -tills jag blev kattägare. Jag visste hela tiden att det var mig det var fel på -inte katterna. Men det finns en rädsla som sitter i och det är höjdskräck. Jag var inte rädd för höjder som barn men det har smygit på mig med åren. Däremot älskar jag flyga och sitta vid fönstret och titta ner. Logiskt?- inte ett dugg. Men jag har inte gett upp hoppet. Jag utsätter mig för höjder i lämpliga doser och vad vet jag, kanske jag lyckas övervinna den rädslan också. Oftas grundar sig rädslorna i något som varit en nyttig reaktion en gång i tiden. För kvinnor kan det vara inlärt beteende(som min katträdsla.Min mamma och mina systrar har varit katträdda)och ibland är det ett snedvridet uttryck för kvinlighet.
Men som sagt det enda som hjälper är att möta sina rädslor lite i taget. Jag tyckte pippi fågeln såg riktigt snäll ut... tänk på det då du ser på den.. det kan du bestämma själv.
Tänk om man upptäcker då det är dax att "kila vidare" att man oroat sig hela livet helt i onödan.
Ha det gott
Katrina
