2010-07-12 | 19:03:06

Jag vill så det värker.

Jag vill för mycket.
Ser hur sambon sliter och jobbar, varje dag är han knäckt när han kommer hem. Så när vi väl får träffas, när det är något speciellt, så planerar jag ihjäl allt, istället för att njuta. Jag vill att allt ska vara perfekt som i sagorna, och fast än jag vet att det bara händer i just sagorna har jag svårt att släppa perfektionen. Jag har en övertro på vad som ska hända och blir stressad om allt inte går enligt planerna, om saker inte känns, blir och sker som jag tänkt. Jag vill att allt ska vara precis som R vill ha det, med allt vad det innebär.

När han så enkelt sedan säger "allt jag behöver är att få vara med dig", ja då förstår delar av mig iallafall.

Boken Du är inte ensam av Maria Scherer, som jag fick av Jessica, tar upp sådana enkla saker. Som att vi människor ofta strävar efter något som vi innerst inne vet inte finns. Den perfekta lägenheten, de perfekta jobbet, den perfekta mannen, det perfekta bröllopet, det perfekta livet. Och att om vi inte gör allting perfekt, så handlar det inte om att vi nöjer oss med mindre, utan vi har insett sanningen. Ingenting i livet är perfekt, och det behöver inte vara det heller, det kan vara fullkomligt underbart ändå.

Du är inte ensam : En läkebok för själen

Så nästkommande myskvällar lämnar jag allt åt sambon, hehe.
Jag jobbar på det och jag hoppas jag lär mig.

I morgon åker mamma på en trädgårdsresa till, jag tror det var Lettland. Känns som om det var en evighet tills hon skulle åka då hon bokade, och nu är det dags att åka. Jag jobbar med min tidstress också. Jag unnar henne verkligen detta och jag hoppas att de får kul tillsammans. Hon har verkligen hittat hem bland likasinnande, och det värmer så mycket.
Samma sak när mor och far midsommardagen tog en spontanresa med husvagnen, om än bara för en natt. Det känns viktigt för mig att de också har sina aktiva liv.

Solen värmer gott ute och jag ska sätta mig med min bok tills sambon kommer hem från träningen. Se jag försöker. Svårt att inte tänka på den stundande semestern, svårt att inte planera dagarna, vad som man kan göra osv.

Kanske en dag kan jag också släppa taget och Carpe Diem !!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback