Fy skrutt så roligt det var !!

När jag stod där och väntade på att folk skulle börja droppa in, så insåg jag att jag var inte längre nervös, jag var laddad. Och jag insåg också hur besviken jag skulle bli om det inte kom någon alls. Lite oväntade känslor, men bra.

Det kom en tapper liten skara och jag fick köra min föreläsning. Och ingen är gladare än jag över det. För det var så roligt och jag kände att det är precis det här som jag vill göra !!

Jag vill ge folk kunskap om hälsa, jag vill ge dem vertyg att själva förbättra sina liv. Jag vill inspirera och jag vill hjälpa männikor !!

Det var en sådan härlig känsla, och visst jag kanske är lite hög på adrenalin just nu, men på något konstigt vis kändes det som om jag har hittat hem litegrann. Aldrig hade jag väl kunnat tro att lilla jag skulle tycka om att stå framför folk och mässa. Nu längtar jag tills nästa gång jag får stå där framme, dela med mig av mina kunskaper och kanske kunna hjälpa, om inte alla, men iallafall någon till ett bättre liv.

*dansar iväg*.



Shit alltså, jag tror jag skulle behöva ett nedåtchack.