Jag tillhör ett fotbollslag, men ändå inte.
Jag har inte kunnat vara med och träna pga av kroppen inte svarar som jag vill. Det värker i mig att vara och titta på när de andra lirar. Samtidigt vill jag vara där, för jag vill visa mig så att de inte glömmer bort mig. Just nu bryr jag mig inte om jag inte får spela en enda match, bara jag får tillhöra laget och träna med dem.
Det är så fruktansvärt frustrerande att vara så nära det man så gärna vill, men ändå så långt ifrån det.
Jag hoppas bara att de inte tappar tålamodet med mig och säger att det inte finns någon plats för mig längre.
Jag vill, jag vill så det värker !!

Och jag är förbannad för att min kropp är rent ut sagt, dum i huvudet !! Om nu en kropp kan vara det alltså.