Peppar, peppar, det verkar då inte vara någon kräksjuka på G.

Sovit lite dåligt och lite orolig i magen, men hey det tar jag utan problem !!

 

Det var dock tungt att ta sig upp i morse, funderade på att stanna i soffan tills jag skulle och jobba. Upp tog jag mig dock och vi begav oss ut i skogen. Det snöade på rätt bra, och stigen var inte direkt upptrampad. Men det var så härligt att gå där med två överlyckliga hundar brevid sig. Alldeles ensam i en nästan orörd skog. Trampa runt på så välbekanta stråk, känna hur jag verkligen hör hemma i Munksund. Här vill jag bo, här vill jag uppfostra mina barn.

Jag stannade upp och tänkte på hur bra jag ändå har det just nu. Hur lätt man tar allt och alla förgivet.

Igår inträffade en dödsolycka här i Pite. En 18-årig kille miste livet och flertalet blev skadade.

Även om döden aldrig kommer lämpligt, så känns det extra hemsk så här nära jul.

För mig blir det tredje julen på raden som det kommer fattas någon vid julbordet. Och det skrämmer mig att fortfarande är det tid kvar att förlora någon.

Där i skogen så var jag så tacksam för de mina och allt det jag har.