2014-01-23 | 12:46:18

Om att bry sig.

Ibland önskar jag att jag var en sådan person som inte engagerade sig så mycket. En person som kan läsa artiklar, se bilder utan att egentligen ta till sig något, utan att behöva bli upprörd, få så ont i magen.
Min hjärtefråga har alltid varit djuren, jag förstår inte hur vi människor kan behandla dessa underbara varelser som om de inte vore någonting värt.
Jag får ont i hjärtat när jag tänker på alla djur som i detta nu, far illa pga av människan. Och hur lite jag egentligen kan göra för att hjälpa dem. Jag försöker göra det jag kan, jag bidrar med pengar, jag pratar om det, jag har tagit beslutet att inte äta kött. I min lägenhet kommer det inte in vad som helst, kyckling är helt bannlyst och i övrig ska det vara svenskt kött som skall ätas här, krav-märkt.
Som liten älskade jag att gå på cirkus, det påminner min kära mor mig ofta om. Idag skulle jag aldrig sätta min fot på en cirkus som använder sig av djur. Om jag i framtiden får barn, så nej, de kommer inte heller få gå på sådan cirkus. Djurparker är det samma sak med, jag har provat på att jobba på en och sett baksidan av allt. Det är inte meningen att isbjörnar ska leva i en betongbunker. Nordens Ark är dock en park som jag tycker är värd ett besök.
Utomlands skulle jag aldrig ta en elefant/åsne/what ever tur. Jag vägrade åka på SeaWorld när vi var i USA. Aldrig ge pengar till dansande björnar (där ger jag istället pengar till dem som försöker rädda dem), eller andra djur som lever i kedjor.
Jag brukar titta på mina egna fluffiga monster, så ärliga, så fulla av värme och tillit till mig. Och jag förstår inte för mitt liv att någon skulle kunna göra dem illa.
 
Jag ser på de runt omkring mig att de kan tycka att jag blir lite väl mycket ibland. Jag har oftast svårt att hålla käften när det gäller vissa frågor. Många gånger som jag såg hur R himlande med ögonen inombords och tyckte jag skulle ge mig. Men jag kan inte ruska av mig saker som det han kan. Jag kan inte med gott samvete gå och köpa en kycklingmacka, efter att ha sett det jag har sett.
Och ja ibland vill jag bara slå på folk när de vägrar att bry sig. Eller gråta.
Bilder på grisar som står fastbundna hela sitt liv, bränner fast i min näthinna. Kycklingar med brutna ben liggandes i stora hönsfarmar ger mig tårar i ögonen. Jag kan inte ignorera det, jag kan inte stoppa det från att påverka mig. Ge mig ont i magen när jag lägger mig på kvällen.
Och även om jag kan känna mig så hjälplös ibland, så finns det saker som man kan göra. Man kan köpa kött ifrån Sverige, även om djurens behandling i vårt land är långt ifrån bra, så är det då bättre än på många andra ställen. Så jag säger inte att ni alla ska bli vegetarianer.
Aldrig köpa några andra ägg än de kravmärkta, lösgående höns inomhus är inget bra sätt för hönsen att leva. När jag ser hur folk köper ägg, utan att ens tänka, så vill jag bara ställa mig och skrika högt !! Jag vill dock behålla mitt jobb, så där håller jag faktiskt tyst.
Jag ber er snälla, att tänk er för. För er kan det handla om några kronor, en elefanttur mindre. Men för djuret ifråga kan det handla om livet.
 
Till mina nära och kära, så jag ber om ursäkt om jag är en pain in the ass sometimes. Men om ni bara skulle tänka till lite själv, och göra som jag säger så skulle allting bli så mycket bättre ;).
 
Som sagt, ibland önskar jag dock att jag var en sådan som inte brydde sig så särskilt mycket mera än om mig själv. Som bara kan låta saker gå in genom ett öra och ut genom ett annat. Det skulle bli lättare att andas då, livet skulle bli så mycket enklare.
 
Fast vem har sagt att det ska vara enkelt egentligen ??
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback