Bittersweet,

Ikväll har jag varit och tittat på när Hemmingsmarks damer vunnit sin serie. Ett lag som för två säsonger sedan inte ens fanns på kartan.

Jag är så enormt glad för dessa tjejers skull, som de har kämpat. Både på och vid sidan av planen.

Samtidigt är det så bittersweet.

Jag skulle ha varit en del av det laget som vann ikväll. Jag skulle ha varit en av dem som fick en guldhatt och låg i en stor hög och skrek.

Istället stod jag bredvid och hejade på.

Kroppen håller helt enkelt inte.

Ändå är att få spela fotboll en dröm som jag verkligen har svårt att släppa. Jag älskar känslan som infinner sig när jag är på planen. En perfekt brytning, en bra pass, en lång löpning. Jag kan bara inte gå med på att det är över for ever alltså.

Hoppas varje gång att den nya behandlingen, det nya sättet att träna på osv. ska funka. Hittills har det bara resulterat i besvikelse, men kanske nästa gång blir bättre.

Kanske nästa gång.

 

 

 

 

Fotboll är verkligen verkligen en rolig idrott. Jag har ångrat många ggr att jag slutat för jag tror nog att kroppen skulle palla ett tag till iaf :)
Nu har jag i alla fall match mot sonens lag en gång om året, alltid ngt att se fram emot!