Fick ett il, eller ja blev snarare smittad av Maria. Att städa ut gamla kläder. Så jag började med våra byråer. Mitt stora problem är att jag fäster mig vid saker och ting. Åh en Robin Hood t-shirt, åh kolla den hära hade jag på skolfotot i gymnasiet. Sen så tänker ja lätt på vem jag har fått plagget av, och att den personen tänkte ju faktiskt på mig och att jag skulle bli glad, i just de ögonblicket de köpte de åt mig. Och jag får så enormt dåligt samvete att tänka att ja skulle kasta just den saken.
Jag vet, alla psykologer där ute sätter mig just i ett fack,  säger att jag har någon sorts psykisk hämning eller ngt sådant. Och de må vara, men det är såhär jag är och kommer förmodligen alltid vara. Jag har kvar de flesta av mina leksaker, jag har kvar kläder från de jag gick i gymnasiet,  jag har kvar min första mobil, jag har kvar min häst sadel och jag har kvar enormt viktig sak från min älskade vän.

Garderoberna får vänta tills nästa il, nu är jag ganska så trött pga av att jag har måsta välja vem som stannar och vem som åker. Nu kräver jag  en god natts sömn.





P.S. Robin Hood t-shirten åkte. D.S.