Just nu har jag ont i magen för det som komma skall.
Kan bara tänka på det värsta, alla braiga tankar är som bortblåsta.
Tänk om hon säger att det är kroniskt, att vi måste, för hans egen skulle, ta bort honom.
Vad gör vi om hon säger så??

Nu ska jag gå och sticka huvudet i sanden en stund........