Jag blir snart skogstokig, eller jag är redan skogstokig på alla som tror de vet allt. Var nyss ute med Diesel, ute var oxå de trevliga människorna med border terrien, och såklart kvinnan med det lilla monstret.
Min hund var kopplad när vi kom på innergården, då kommer den lilla råttan springandes mot mig o Disse. Ägaren ropar o ropar men hunden har vadd i öronen. När den lilla råttan når fram till oss så försöker jag på ett positivt sätt "kalla" in den samtidig som ja försöker hålla borta min egen hund, han får ju nämligen inte busa o allt det dära nu. Det misslyckas STORT och den lilla hunden som retat upp min hund får väl ett hårstrå krökt eller ngt annat och piper till. Helt plötsligt blir min kopplade hund monstret och det ska daltas med den lilla. MORR!! Tur att den snälla gubben med bordern är på min sida, och säger att de bra att Pepsi som krypet heter får lära sig. Men Pepsis matte snabbar sig (vilket inte går så bra eftersom så fort hon tar i Pepsi så backar den och piper högljut) att koppla Pepsi och går därifrån.
Min irritation ligger inte i det faktum att hunden smet och inte lyssnade, det kommer min att göra många gånger och det är sånt som händer. Men i det faktum att allt skylls på MIN KOPPLADE hund !! Åhhhhhhhhhhhhh jag skulle kunna stypa vissa människor..............aaaaaaaaaaaaaaaaaahhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhaaaaaaaaaaaaaaaahhhhhhhhhhhhhh !!
Så nu känns det lite bättre.

Fast medans jag är igång och gnäller så kan jag väl lika gärna fortsätta.

Vanlig konversation mellan mig och folk jag träffar när jag är ute med Disse:

ÅHHHHH Golden som är en sådan bra familje och barn hund !!!!!!!!!

Mjo men det är ju faktiskt en aktiv jakthund.

Meeeeeeeeeeeeen de är ju så söta och vänliga, passar ju bra i soffan att värma fötterna på.

Mjo men det är ju faktiskt en aktiv jakthund.

ÅÅÅÅÅÅÅHHHHH undrar om vi ska köpa en så Tilda får sällskap (Tilda är i detta fallet en två årig bebis.)

Tja de behöver ju bra med motion både för kropp och hjärna.

Jo men vi brukar vara ute o gå ibland på helgerna.

*suck*

Visst golden retriver har ett underbart utseende som visar värme och tillgivenhet. Men ingen hund föds till "barnhund" likaväl som inget barn föds till "hundbarn". Jag blir lika ledsen varje gång jag hör hur bra en golden skulle passa in i deras familj, en familj som nästan aldrig är hemma o knappt har tid tillsammans. Jag funderar på hur många av dessa vackra varelser som ligger hemma själv, nästan apatiska för att ingen har tid med att göra ngt vettigt med dem.
Även om golden är en hund med en viss felmarginal så kan inte skaffa en med inställningen att det är en sällskapshund.
Tänker oxå på alla stackars vallhundar som inte får utföra det som de är skapta för, hur många gånger hör man inte om hundar som vallar cyklar, barn osv. Det roligaste och mest tragiska är ju att folk inte fattar varför deras älskade border collie vallar allt den ser.
Jag tycker man ska tänka noga innan man skaffar en hund, speciellt VARFÖR man skaffar just den hunden. Självklart kan det ju bli fel ändå, men om man läst på och umgåtts med sånna hundar innan så har man iallafall en större chans att göra sin hund lycklig. Det är väl det man innerst inne vill, att hunden ska må bra. Sen kanske jag inte måste hålla på med just apportering bara för att min hund är skapt för det, man kan hitta något som hunden och man själv tycker om. Man ska ha roligt tillsammans.
Ser bara på min lilla kille, koppelvila i sex dagar och han håller på att sprängas av energi. Även om vi försöker aktivera honom så gott det går här hemma så ser jag i hans ögon att han skulle sååååå gärna vilja ut i skogen och bara få sträcka ut. Kanske leka lite kurragömma, apportera lite. Det gör ont i mammahjärtat, för det är ju vi som berövat honom hans frihet, även om det är för hans eget bästa.
Igår var han knappt halt alls, idag är han halt igen.
Jag blir knäpp.



Min fina när han mår som bäst !!