Ibland, eller allt som oftats undar jag hur mina vänner står ut med mig. (se inte så nöjd ut du där.)
Jag älskar dem för att de rokar lyssna, orkar trösta, orkar bry sig ens.
Men det är väl det som menas med riktiga vänner. De vet allt om en och tycker om en ändå.
Ofta men kanske inte så ofta som jag borde, så kommer jag på mig själv at tinse hur lyckligt lottat jag är som har dem. Jag vill aldrig förlora någon av dem igen. Önskar jag kunde stoppa dem i en lite ask, så jag kunde ha dem nära mig, alltid alltid.
Jag hoppas verkligen alla människor får uppleva denna sortens vänskap någon gång. För de skiljer sig så otroligt mkt från "vanlig" vänskap. Hur är svårt att beskriva, men man känner det. Man kan vara den man verkligen är, man kan komma klädd hursomhelst, man behöver aldrig låssas tycka och tänka som dem för att få vara med, man behöver aldirg kämpa för att få deras uppmärksamhet, man är aldrig "ute", alltid inne och framför allt man kan ringa närsomhelst.De finns alltid där med tröst, kloka ord och en och annan förmaning. Man vet att de ofta har rätt, och de är inte så jobbigt att erkänna det. Även om man ibland måste strida lite ;0)
Jag kan ärligt, handen på hjärtat säga att jag har aldrig snackar skit om mina närmsta vänner. Aldrig någonsin.
JAg värderar dem så högt och jag vill att de ska veta att de är uppskattade.
Så idag mina kära, ni vet vilka ni är, hoppas jag.....hm annars är ja inte en så bra vän själv !!
Idag går mina tankar, min kärlek ;0) och mitt blogginlägg till er !!

Ljus och kärlek !!
Ljus och kärlek till folket !!
:0)