Jag kommer inte ifrån den hära gnagande känslan.
Jag kolla ständigt på hur Disse rör sig, konstant !!
Har han varit ute på långpromenad är det extra bevakning, haltar han inte lite, visst rör han sig lite stelt, oj nu hoppade han till med bakbena, upphakning ??!!
Denna besatthet efter långpromenaderna har funnits sen i vintras, men nu har den oxå övergått till ett nogrannt kollande när vi tex. bara går runt huset, eller utställningstränar osv. osv.
Jag tar knappt blicken ifrån hans rörelser, med en panik i magen letar jag efter minsta lilla tecken på att ngt är fel.
Hur reser han sig, hur lägger han sig. Vilket ben lägger han mera tyngd på. Hur, varför, när, hur......
Ligger vaken på kvällarna, tänker på röngtendagen, resultaten, rörelser, operationer.
Jag håller på att göra mig själv galen det vet jag. Men jag kan inte sluta.
Fasar bara hur de ska bli om han har C eller sämre. Då kommer jag förmodligen låsa in honom i en glasburk där han bara kan vara i stillhet. Även om jag vet att de är precis så man INTE ska göra.
Ångesten är ständigt närvarande och knuten i magen bara växer.
Jag vet att man ska inte låna problem från morgondagen. Men det är ju det jag är bäst på, det är inom det området som jag är expert.....

The´ dax.