Jag är en person som alltid oroar mig för vad folk tycker och tänker om mig. Jag vill vara omtyckt av alla. Undrar hela tiden om de tycker jag är konstig, trög, dum, tråkig. Jag oroar mig för att folk ska prata bakom ryggen och för att bli utfryst. Detta gör att jag blir stel, konstig, säger knasiga saker, babbla, skrattar nervöst, gör konstiga ljud osv. Försöker säga roliga saker som egentligen inte alls är roliga. Det knyter sig i magen och jag vill helst bara försvinna.
Jag är rädd för vad vänner, arbetskamrater, chefer, telefonister, ja vad min sambo ska tycka pch tänka.

Då är det skönt att komma hem till en hund som aldrig varit gladare, och en dator som är pyntade med små rosa Post-It lappar med små sötas ord. Det får mig att le och glömma mitt magont för en stund.