Presenterna är utdelade och tårtan är uppäten. (det blir ingen middag idag för grabbarna.) Trötta pojkar och en ganska så trött matte. Jag somnade ute i solen i Munkis och sedan fortsatte jag mitt sovande i soffan. Oj vad gott man kan sova ibland.

Jag har så svårt att fatta att jag har haft min fina lilleman hos mig i snart två år. Åren går så fort. Ibland så tycker jag att han är så vuxen, men ibland så inser jag att han är ju fortfarande bara en liten kille. Jag kan få panik över saker som vi inte hunnit lära oss, hunnit göra. Fast jag tror att det är bättre att ta det lite lugnt, istället för att dra fram alldeles för fort.
Han har gett mig så mkt den lilla krabaten. Blod, svett och tårar, fast självklart mest glädje. Det blev så rätt så rätt när de valde ut honom åt mig. Han var precis vad jag behövde, precis vad jag ville ha.

Så idag känner jag mest tacksamhet. För att han finns hos mig och för allt han lär mig varje dag !!
Tack Birger och Elisabeth för denna underbara varelse.

Nu ska jag krypa ner i soffan och se Australia.
Ha en trevlig kväll alla söta !!