Jag hade ett samtal med en i min närhet. Hon berättade att hon hade arbetsvänner och när hon gick i skolan hade hon skolvänner. Hon hade inga vänner som hon umgicks på fritiden. Hon var nöjd att ha det så, hon var inte så social sa hon. Jag menar är hon nöjd så, så fine.
Jag däremot, jag behöver mina vänner. Jämt och ständigt !! =0)
Jag anser att mina vänner är bland det viktigaste jag har. Om någon kille någonsin skulle be mig välja mellan mina vänner och honom, så skulle ja välja mina vänner. Det är ju dem som kommer finnas där för mig om det tar slut, det är ju med dem jag kan prata om vad som helst med. Ens partner blir ju förhoppningvis en bästa vän, men jag tycker ändå att man behöver vänner utanför. Som kan ge en annan bild av saker och ting, som man kan disskutera saker som man inte kan ta upp med den man lever med.
Jag kan inte se mig själv utan mina vänner. De är en del av den jag är. Jag vet att jag alltid har dem i ryggen, precis som jag har deras rygg. De är mitt skyddsnät.
Funkar inte vänner och partner ihop??
Men umgås separat med dem, man behöver inte alltid vara med alla samtidigt. Kanske kan det vara bra att ha två världar att försvinna in i.
Jag har lärt mig den hårda vägen hur mkt vänner är värda. Visst kan vi alla göra misstag, men ha du riktiga vänner så förlåter de och ni kan gå vidare.
Jag hamnade i den sitsen att pojkvän och kompis inte funkade ihop, mest från hans sida. Då valde ja honom. Vilket jag aldrig skulle göra idag. NU hade jag turen att min vän, var en riktig vän, hon fanns kvar efter många år. Jag är så tacksam att ja vaknade när ja gjorde, för ja skulle inte vilja vara utan henne idag.

Så för mig är vänner bland det viktigaste.
Hur är det för dig ??