Ibland undrar jag varför jag inte kan vara en sådan person som tar lätt på allting. Som vind för våg kan lämna saker och ting, bryta upp och inte tänka två gånger.
Varför jag fäster mig så mkt vid döda ting, såsom lägenheter, muggar, och annat världsliga ting.
Varför jag rotar mig så hårt där jag sätter bo.
Varför jag hatar när saker och ting ändras. Jag är en förespråkare för "det var bättre förr."
Varför jag inte kan se möjligheterna istället för svårigheterna.
Varför jag är så rädd för morgondagen.

Jag vill kunna ta dagen som den kommer. Carpe Diem.
Jag vill kunna se fram emot att saker och ting utvecklas.

Varför skulle just jag bli en sådan människa som alltid bromsar sig fram ??


Lilla Nasse, så rädd för den stora världen.