Det blev en 2:a.
Först var jag väldigt besviken. Hunden jobbade hyfsat, men hade ett litet tapp på en raksträcka. Det har ALDRIG hänt Diesel förr.
Så jag grubblade och grubblade vad vi har gjort för fel osv.
När domaren sen kommer tillbaka för att ge oss poäng så säger han att spåret som vi blev lottade till (självklart blev vi lottade till att gå först av alla.) kallar han för "ödesspåret"
EN av FEMTON hundar har klarat det !!
Det har varit viltspårschampions som gått bort sig ordentligt där. Antingen i vinkel två, som Diesel klarade, eller på sträcka tre, där Diesel tappade.
Jaha, kändes ju kul att bli lottad till ett spår som ingen i princip har klarat. För även om Diesel är duktig så har han inte den erfarenhet och kunskap som måna champions har, som ändå missat spåret.
I övrigt så fick han fin kritik och domaren tyckte att han spårade bra och med en härligt tempo. Och han gav sig ju aldrig heller.
Han jobbade på och var påväg mot höger några gånger, där spåret verkligen låg några meter bort, men vi tog oss aldrig dit innan vi blev tillbaka kallade.

Nåja så nu är jag inte besviken på hunden längre. Lite besviken att det finns sånna spår som egentligen är omöjliga då det tydligen "spökar" på dem. Sen känns det bara som om att det aldrig riktigt kan gå våran väg. Frustration.
Även om jag vet att så är inte fallet så måste jag få känna så en stund.
Nu får vi se om vi går i morgon, måste kolla hur trött Disse är och så.

Det är bara att bita i det sura äpplet, ta emot 2:an och gräva ner sig en stund.
Dissemannen han ska få bada. =0)