Denna dagen känns mest som en färdsträcka mot morgondagen.
Valborgsmässoafton.
Jag har alltid älskat Valborgs, den är nästan mer traditionsbunden för mig än tex påsken. Vi åkte alltid och såg simmgubbarna, vi har en kanal här i stan där det varje år är ett lopp. De simmar i nollgradigt vatten, för oss har det egentligen ingen betydelse vem som vinner eller så, men varje år åker vi och tittar på de orangefärgade bollarna som guppar fram, och det är djupt rotat hos mig.
Efteråt var det alltid dags för årets första mjukglass. Ställena har varierat, för vissa har stängt osv.
Sen brukade vi åka till en majbrasa, oftast till min skola för att träffa folk och så. Grilla lite korv och lyssna på manskören.

Tills man skulle börja vara med kompisarna i slutet av april i linne och lovikavantar ute vid någon grillplats och dricka öl. Jag gillade det aldrig, men hängde ju såklart med. Någon öl drack jag aldrig.

Nu får jag äntligen vara med dem jag vill igen. Jag får se simmgubbarna, äta min första mjukglass och åka ut till Munkis och grilla min första korv ute för i år !!
Vädret ska tydligen inte vara det bästa, men jag älskar mystisken. Stora eldar som värmer, man sitter i en stol omringad av dem man tycker om. Grillad korv och dreglande hundar, haha.
Funderar om jag ska göra en sats pinnbrödsdeg också, med västerbottensostsmör.

Hur som have, denna dagen känns mest som en färdsträcka. Mot helgen, mot min valborgs, mot en dag som symboliserar steget mot våren lite.
Ikväll är det tjejkväll här i stan och mamma och jag ska dit. Visst kommer det bli trevligt, men jag önskar ändå att det vore fredag.