Pratade just med pappa, han hade varit upp till Luleå för att fixa allt med begravningen.
4 februari.

Älskade, lilla pappa. Han har varit så stressad genom allt detta. Högt blodtryck - vilket han inte borde ha med tanke på att han motionerar, två svängar till akuten - självklart körde han dit själv, utan att berätta för någon, huvudvärk, svårt att sova. Men tror ni ha klagar ?? Inte alls. Tror ni han berättar hur han mår ?? Inte det.
Han har bitit ihop, kört många mil fram och tillbaka till Luleå, ibland bara för att klippa gräset.
Jag har sett hur min älskade lilla pappa har blivit tröttare och tröttare. Den glada spralliga pappan har försvunnit mer och mer.
Nu hoppas jag att han får ett avslut, efter begravningen när allt är klart att han kan börja leva sitt liv igen.
Att alla förstår att farmor måste in på ett hem, för hon klarar sig inte själv. Och jag oroar mig för att pappa inte klarar av att oroa sig mera.

Älskade lilla pappa.