Blodproverna och röntgen såg bra ut, han blev dock inlagd. Han ska få dropp och medicin som ska lugna ner magen. De ska även ge honom kontrast och göra en röntgen till. Om han kryar på sig så får han förhoppningsvis komma hem i morgon. Annars får vi se, hon pratade även om fler blodprover för att ev. kolla bukspottskörtlen. Han var en pärla hela tiden, även om han var lite skeptisk. Men när matte sedan skulle lämna honom ville han inte vara med nå mera. Jag vet ju att han är där han bör vara just nu, men det skar verkligen i mattehjärtat att lämna honom där.

Medans vi står och väntar på att få komma in hos vet. ringer min moster. Min morbror har dött. Det är min andra morbror som går bort på mindre än ett år. När jag kom hem gick jag direkt till mormor, där mamma också var. Att mormor var i chock märktes tydligt, städa bland lampor, leta en slagborr, det var viktiga saker. Hur de tär med mamma är alltid svårt att veta. Hon är samlad och stark min älskade mor.

Min känsla är att tar det aldrig slut ??
Så mycket sorg och så många förluster som vi varit med om under detta året. Och det finns fortfarande så många kvar att förlora.
Sen så grubblar jag ju såklart på lilleman. Om de kanske såg något på plåtarna, men eftersom jag berättade om min morbror- var ju helt borta när de släppte in oss- så kanske de vill bespara oss det för idag.
Jag tänker även på de två mostrarna som befinner sig i utlandet. Vad som skulle bli en skön semester, blev någonting helt annat.
Det snurrar i huvudet och jag känner mig alldeles matt, och hjälplös.