Jag tror att våren kommit till Pite. Det har smält bort rejält med snö de sista dagarna och nu när jag var ute så kunde man vistas i skuggan utan att frysa ihjäl.
Jag snörade på mig springafortskorna och drog ut på en löptur. Det gick över förväntan, kroppen svarade och huvudet hade väl så mkt annat att tänka på att den inte ens gnällde det minsta. En skön känsla att äntligen få kroppen att göra det som man vill. Hade kunnat fortsätta en bra bit till, men jag försöker hålla schemat så gott det går.

Sen tog jag och Diesel en promenad, bara han och jag. Solen sken på näsa och nos och vi satt i Södra Hamn en stund. Han och jag, på en röd bänk tillsammans. Det var underbart.

Så nu sitter jag här, svettig, hög på endorfiner och kärlek. Ska iväg på en föreläsning med Patrik Sjöberg om ungefär en timma. Ska bli intressant, jag har läst hans bok och fått en helt annan bild av människan. Tänk så många förutfattade meningar man kan ha om någon som man inte ens har träffat. Mor och far ska också med, så det blir familytime på samma gång.  



Du och jag, Alfred.