Haha, ibland kan man inte göra annat än att skratta åt hur snabbt humöret svänger.

Helgen var toppen, måndagen botten.

En kropp som gör ont, inte bara det grymmaste träningsvärken ever, men en annan ondhet. Den gör mig ledsen, uppgiven och orkeslös. Jag kan inte träna vettigt en enda gång utan att höfterna ska svara med att göra ont.

Sen vet jag inte riktigt vad det är för fel idag, men jag känner mig helt off.

En kollega sa tom att "Jenny jag är inte van att se dig såhär".

Irriterad är jag också, på mig själv. På mina val, mina svagheter.

 

Därför har jag tänkt lägga mig så snart som möjligt. Väntar bara på att klockan ska bli lite mer, så att jag kan natt-kissa hundarna.

 

Tack för moi.