Idag föll första snön här i Pite. Den stannade inte kvar, jag tror inte ens att den var i flingform längre när den damp i marken. Men snart är den nog här för att stanna, för att lysa upp mina kvällspromenader.

För promenera är något jag gör just nu, så ofta jag kan. Det är ren och skär terapi.

Benen bara går av sig själv, hjärnan töms på tankar, lungorna får frisk luft och jag har två galet nöjda dogs här hemma. Håller bara tummarna att kroppen ska hålla.