Jag var ju för ett tag sedan på en förläsning med Thomas Fogdö. Att vända motgångar till medgångar, och att vända medgångar till framgångar så hete den. Den var väldigt inspirerande och det var intressant att höra hur han själv kommit fram till att livet måste fortsätta.
Skönt var också att få höra att han faktiskt den första tiden efter olyckan hatade i princip allt och alla. För jag tror själv att man skulle till en början bli väldigt bitter, och det var skönt för mig personligen att få höra att det var precis så han kände, hans liv var över. Haade han sagt att han bara vaknade upp i sängen och kände att tja detta kan nog bli bra ändå, då hade jag haft svårare att ta till med det han sa. det känns mer äkta, än folk som är med om svåra saker och på något sätt lixom bara ruskar av sig det.
Hänger ni med om hur jag menar ??

Att vända en motgång till en medgång är inte det lättaste, och ingenting man lär sig över natten. Men att kunna se möjligheterna i det mesta tror jag är något man kan ha stor hjälp av. Att inte låta sig drukna, utan att man ändå kan se att det kanske finns något att lära sig av detta, något som kan hjälpa mig framåt i livet. Vissa gånger är det lättare än andra. Så är det bara. Att se det positiva i en sjukdom eller i att bryta nacken, ska vara svårare än att se det positiva i en vardaligare situation.
Fogdö berättade att idag kunde han tänka om sin skada, det kunde ha varit värre. Han kunde ju faktiskt ha dött där och då. Nu lever han ett underbart liv enligt honom själv. Han får åka runt och föreläsa, träffa nya människor hela tiden, inspirera. Han har under 2009 blivit tre barns far och det hade han aldrig velat missa.
Han poängterande även en sak som jag aldrig tänkt på.
Skillnaden på orden rullstolsbunden och rullstolsburen.
Han är rullstolsburen, absolut inte bunden.

Jag tror vissa människor har det här med att se möjligheter i det mesta, naturligt i sig. Medans vi andra får jobba lite hårdare med att hitta det. Min kusins sambo är ett bra exempel på detta. Hon kan verkligen se möjlighterna och den andra sidan i det mesta. Och jag tror inte ens hon är medveten om hur bra hon är på detta, själv. Alltid när man pratar med henne och man kommer till ett "problem", så finner hon nästan direkt en lösning, eller ser saker ur en synvinkel man aldrig själv tänkt på.
En fantastisk egenskap, som jag själv önskar jag hade.
Själv är jag lite mera av den naturen att jag ser allt i nattsvart innan jag möjligtvis kan börja se i gråskalor. Jag är mycket medveten om detta och jobbar ständigt med att försöka ändra mitt tankesätt.
Det är så mkt lättare att "leva" om man kan lösa problem och motgångar relativt lätt och smärtfritt, utan att behöva gräva ner sig och må dåligt innan.

Fogdö sa att vi måste även tillåta oss vara nöjda. Man slutar inte utvecklas för det. Utan snarare tvärtom, man tar sig framåt fortare och med kraftigare tag om man ibland säger åt sig själv att det var faktiskt bra det man gjorde. Att vara nöjd är inte samma sak som att vara i mål och ge sig.

Lite av de tänkvärda sakerna som sades på föreläsningen. Thomas var lätt att lyssna på, rolig, han drog många paralleller med sportvärlden vilket i mitt fall är perfekt. Kanske tycker man det blir lite för mkt om man inte är så intresserad av detta. Får ni chansen, så gå och lyssna.

Och tänk på skillnaden, buren eller bunden ??!!